Söndag

jag finner inga ord.
är så djupt besviken på allt.
finns egentligen inget att säga.
orkar inte, och vill inte.

man hoppas och tror att man kan lita på folk,
och speciellt sina närmaste vänner,
men i själva verket kan man inte lita på dom.

jag är fortfarande kvar här, i skiten.
och alla är likadana.
det finns få som är mina verkliga vänner.

när man äntligen finner ett litet jävla ljus,
någonstans i allt mörker,
så är det alltid någon eller något som släcker det.

det ända jag vill är att det lilla ljuset ska stanna kvar.
för just nu, orkar jag inte.



jag ska äta godis med matte iväll, ligga i soffan och njuta av att det faktist finns några ärliga personer.
ha de bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0